onsdag 11 februari 2009

Vägen hit!

Man måste ju förklara lite vad som har hänt också så får la skriva ett inlägg om det med =P Eftersom både jag och pojkvännen är 18 år (Fyller 19 i år) så har man ju fått lite olika reaktioner.

9/12:
Jag har känt mig lite annorlunda så jag gick till skolsyster och testade ifall jag är gravid.
Testet visade Neg. vilket egentligen inte är så konstigt eftersom jag inte ska ha min mens förens den 11/12.
Lite besviken är jag ju eftersom man ändå gått och tänkt på det.
Richard trodde inte att det var något från början men jag känner mig annorlunda så då är jag ju tvungen att titta =D

11/12:
Fortfarande ingen mens men det kan ju bero att det är så mkt runt om kring oss.
Mår inte så bra och då kan ju mensen bli försenad.
Jag och Richard bestämmer oss allefal för att vänta tills det gått ett tag innan vi tittar igen.

Mellan 11/12 - 22/12:
Mensen har fortfarande inte kommit så va pratar mkt om vad vi ska göra om vi tar ett test och det är pos. egentligen så är det inget att prata om men vi pratar mkt om det ändå.
Vi tycker båda samma sak och det känns jätte skönt, fast det visste jag ju redan =D

19/12:
Jag ska upp på stan och lämna pengar till lillsyran så jag passade på att kontakta Knuffen för att höra om jag kunde komma och hämta ett grav. test och göra det hemma för Richard vill ju vara med och det är ju klart, det vill jag med.
Fick till svar att det inte var okej vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag fått ett där ifrån någon månad tidigare när mensen var sen (minipillerets fel) Hon svarade kort och otrevligt att jag fick köpa mig ett på apoteket.
Jag vill ju veta innan jul och nyår så jag inte super ner den lilla som kanske ligger där inne =D
Pengar ha man ju inte heller så här innan jul så jag får se om jag kna fixa det inne i KGA istället på öppet hus =/

22/12:
Jahapp då har vi bestämt oss för att gå ner till UDM för att kolla ifall det är något.
Imorn ska vi ju åka till syrran också hela familjen för att fira julen och där har inte jag någon anning om vart man kan gå =P

Nu har vi varit nere och det var ett Posetivt svar, sa ju att jag kännt mig annorlunda =P
Det var ett kul svar, nu hade vi ju redan bestämt allt och börjat tänka på att det var s det var så då vill man ju ha det posetiva svaret =D
Richard såg hel nöjd ut vilket var skönt, jag var chockad fasst jag praktiskt taget redan visste att det skulle vara posetivt =D
Vi bestämde oss för att vi inte skulle berätta för massa innan vecka 12 om vi nu kan hålla oss så länge =P
Mamma och pappa och så måste ju veta men det får vänta tills efter jul annars vet man aldig hur det går =/
Usch vad nervös jag är, hur kommer dom reagera?
Syrran fick ju barn när hon var 16 och då vet jag vilket liv det var men vi har ju bestämmt oss så såhär blir det =D
Vi ska bli föräldrar!!
Ringde till stora syster ändå för jag måste ju få ur mig lite allefal, fick inte det bemötandet som jag förväntade mig dock =(
Trodde hon skulle förstå men det blev snarare tvärt om hon blev rädd att vi skulle få det så svårt som hon fick det i början men hon tänker ju inte på att jag faktisk är 18 år och tar studenten nu till sommaren, men men det är klart att hon är chockad hon också.
Vi ringde Madde och Berra också (kompisar som också ska ha barn fast redan i Feb.) dom tycker det är roligt.

Julen hos syrran:
Den var väl sådär =/
Inte så kul med den konstiga stämmningen plus att våran hund och deras hund hamnade i bråk och Ozzy fick in en smäll precis på ögat, en tand gick in en centimeter under ögonlocket och det kändes ju inte skönt när man vet att dom får en räkning hem sen från veterinären =/
Skit jobbigt också att hålla allt från mamma och pappa, men men så får det vara ett tag till =(

26/12 (på väg hem):
Happ vi har bestämt oss för att berätta de på vågen hem för jag orkar inte hålla det ifrån dom längre.
Andreas ska ju med hem så får väl hoppas att han slocknar på vägen, vill ju inte sätta dom i den sitsen att dom inte kan reagera hur dom vill för att lilleman sitter där och lyssnar.. "Bebis, vadå?" ne det är elakt!
Han somnade allefal och mitt hjärta började dunka i 500 km/h usch det var jobbigt, hävde ur mig det i allefal och det gick hur bra som helst..
Pappa sa praktiskt taget grattis och mamma tog det kooo lugnt =O
Okej????! Hmm.. Alla mina spänningar släppte så jag började böla =P
Hehe, kul kul..
Fan det gick ju skit bra de där ju.
Så nu flyttar man hem igen då, känns inge kul att vara ifrån Richard så mkt fram till vi får egen lägenhet någon gång i Juli men det är ju viktigt att jag och bebis får mat varje dag =D


Vi har berättat lite hit och dit för folk som betyder och alla hr tagit det bra, klassen tycker att det är kul och skolan hjäloer mig..
Detta kommer gå kanon och jag hoppas verkligen att jag kommer uppdatera så ofta som möjligt =D


Kramar Oss Alla Tre

1 kommentar:

  1. Det är alltid nervöst när man väntar på ett plus.. Och alltid nervöst berätta för föräldrarna !

    SvaraRadera